Vi har alltid haft katter i vår familj. Det började med Pelle och Lisa som vi skaffade 1986 någongång då vi flyttade till Boda. De två växte vi upp med. Lisa fick massor av kattungar genom åren. Vi behåll några, tog bort några och gav bort några. Elvis är en av kattungarna från Lisa och som fortfarande lever. Han är närmare 15 år nu tror jag, håller inte riktigt koll. Han bor i Boda tillsammans med Selma som jag skaffade 1999 och hon kommer från Lisas syster Missan som bodde hos mina kusiner. Det var hennes sista kattungen innan hon gick bort. Hon är alltså 11 år nu i september. Hon tycker om att leka, bli ryktad med borsten men vill helst inte sitta i knä. Likaså är det med Elvis som helst vill bli kliad på magen med fötterna. Selma fick två kullar kattungar, endast en i varje. Den andra behöll jag och kallade henne för Tussen och hon var en blandning av bondkatt och norsk skogskatt. Jättefin! Hon hade vit stor yvig päls och grå tassar. Henne gav jag bort efter ett år drygt pga av vissa komplikationer. Selma kastrerade jag sedan år 2003, precis innan jag skulle åka till Canada. Hon var så mager och klen så jag trodde aldrig hon skulle klara sig, men mamma rapporterade att hon blev bättre och bättre. När jag kom hem ett år senare kände jag knappt igen henne. Hon hade blivit så stor och kraftig och mådde jättebra. Båda mina katter älskar jag lika mycket och jag hoppas de får ett fortsatt fridfullt liv i Boda.

Selma

 Elvis

Ricky som pappa och mamma skaffade 2001. Namnet fick av från Ricky Martin eftersom mamma tyckte att han var så snygg. Han är en stor och kraftig schäferhane på ca 45 kg. Han är hur snäll som helst. Skäller aldrig och bråkar alldrig. Han är bara jättenyfiken och lekfull. Vill gärna att vi leker med pinnar och knutar. Dessutom tycker han om långpromenader helst i skogen där han kan springa lös och lukta på allt. Vi har tränat sökning med honom också och det tycker han är extra roligt. Dessvärre skäller han aldrig när han finner det han ska söka vilket han inte ska göra. Ofta blir han bortskämd med korv och sånt av moster Gun när hon kommer och hälsar på. Nu bor han här i Såå med mig medans mamma och pappa är bortresta och här verkar det som han trivs också. Vi har byggt en hundgård till honom vilket är lite ovant eftersom han sitter i tråd hemma i Boda. Han ylar av lycka när man kommer hem och ska hämta honom i gården.

Jag vill gärna ha en egen hund men så länge vi bor här och hyr huset är det ingen mening. Eftersom vi har trägolv så är det inte så roligt om det skulle hända några olyckor (kissa inne å sånt) som valpar kan ställa till med. Kanske man ska ta en större hund som redan är rumsren, men det är/blir inte lika roligt tycker jag. Isåfall blir det en labrador retriver, schäfer eller en collie av nåt slag, gärna med inslag av husky så jag kan ta med den på skidturer och kan dra lite.